Alla de bästa kvinnorna har införlivat det positiva maskulina, och alla de bästa männen har införlivat det positiva feminina - kan inte vara elit utan att vara en integrerad paradox. Precis som du vill ha en kvinna som kan förstå förnuft och inte vara neurotiskt impulsiv, vill hon ha en man som kan vara ömsint och poetisk – men precis som du inte vill att hon ska vara en robot, vill hon inte att du ska vara en vekling. Så dessa saker är inte ersättningsidentiteter, utan tillägg till den naturliga baslinjen. En man måste fortfarande vara en krigare, precis som en kvinna fortfarande måste vara mjuk. En man som bara är poetisk kommer att vara för ömtålig, och en kvinna som bara är logisk kommer inte att vara älskvärd. Det är inte antingen eller, utan både och. En kvinna vill ha en hård man som vet att vara mjuk, som en man vill ha en mjuk kvinna som vet när hon ska vara hård. De bästa är båda och vet när varje aspekt är lämplig. Fattar ni?