Min fru har två terapiberoende vänner som grälar och båda skickar sms till henne för att få bekräftelse: Vän 1: "Jag ser att du har ont men det känns som att du kanske använder min anknytningsstil mot mig som en traumareaktion? Jag finns här för dig men jag känner att jag behöver ta lite tid för att prioritera att fylla på min egen kopp." Vän 2: "Eh, okej, njut av dina gränser, jag antar att jag hade förväntat mig att du kunde hålla utrymme för någon som påstås ha varit din vän sedan masterutbildningen vars hund bokstavligen dog förra året..." Hur kan kvinnor leva så här...