Att arbeta för sig själv är beroendeframkallande på ett sätt som de flesta inte förutser och stressen som följer med det är verkligen svår att hantera. När du är rektor händer ingenting utan dig. Du sätter tonen, strukturen, kulturen och motivationen. Du är det grundläggande lagret. De flesta har aldrig behövt agera på det här sättet eftersom de alltid har varit inbäddade i ett system och fått veta vad de ska göra, när de ska göra det och vad som är viktigt. Alltså Shawshank-livsstilen. Det mänskliga sinnet fungerar förvånansvärt bra på recept. Tar man bort det upptäcker man ganska snabbt om man faktiskt har en inredningsarkitektur eller bara en talang för efterlevnad. Det är det som gör det så förbaskat dikotomt. Friheten är så jävla verklig, men det är också tyngden. Allt jag säger är att de flesta aldrig har behövt hitta sin egen gravitation förut.