Om det någonsin funnits en sak för västerländska feminister och liberaler att stödja så är det denna. Ett damfotbollslag som kollektivt står upp mot ett brutalt islamofacistiskt styre – och riskerar allas liv i processen. Det är en sådan berättelse om extraordinärt mod som en dag kommer att berättas i en Hollywoodfilm. Men det har knappt hörts något från dem. Varför? Är deras aktivism inget annat än säker performativ signalering? Kommer ingen av dem att bryta leden? Det är hemskt