Som biskop kan jag inte vara tyst. Jag har idag utarbetat och skickat ett öppet brev till Hans Majestät kung Karl III, vars text lyder som följer: Att: Hans Majestät, Karl III, Kung av Storbritannien och rikena, Högsta guvernör för Engelska kyrkan, Bärare av den urgamla titeln Trons försvarare. Ers Majestät, Jag skriver till er varken som politiker eller kommentator, utan som en av era lojala undersåtar som, som biskop i Kristi kyrka, inte kan förbli tyst medan rikets kristna grundvalar stadigt rivs ner. Sir, det finns stunder i en nations liv när tystnad blir en form av svek. Om jag vägrade tala med Ers Majestät nu, skulle detta vara ett sådant ögonblick. I mer än tusen år har kronan i detta rike stått i högtidligt förbund med den kristna tron. Landets lagar formades av den. Vårt folks friheter vårdades av den. Vår civilisations samvete formades av den. Från klostren i medeltidens England till församlingskyrkorna i våra byar, från reformatorernas predikningar till den missionerande iver som förde evangeliet till jordens ändar, har den kristna tron inte bara påverkat Storbritannien – den har definierat landet. Ändå urholkas det arvet idag tyst men medvetet. Över hela nationens institutioner finns en växande fientlighet mot den tro som byggde dem. Kristen tro hånas på offentliga platser. Kristen moral avfärdas som intolerans. Kristna institutioner pressas att överge läran för att anpassa sig till tidens ideologi. Inom själva kyrkan som bär Englands namn har röster uppstått som verkar mer angelägna om att spegla tidens anda än att förkunna evangeliets eviga sanning. Samtidigt, utanför våra kyrkors väggar, talar mäktiga politiska rörelser öppet om att ta bort kristendomen från dess historiska plats i detta lands liv. ...