Andlig förvandling är inte något man jagar. Det sker spontant och tyst när er varelse är redo att ta emot det. Den kommer inte genom ansträngning utan genom inre mognad. Denna mognad sker ofta under stunder av ökad kreativitet, kärlek eller djup medkänsla. Dessa är de fönster genom vilka nåden kommer in. Andlighet vaknar inte som en doktrin utan som ett djupt ifrågasättande av livet. Den uppmanar dig att ompröva allt – det liv du har levt, de val du har gjort, den identitet du har burit och de illusioner du omedvetet har tjänat. När detta uppvaknande börjar medför det ofta smärta, inte för att sanningen är hård utan för att de lögner ni trodde på börjar falla sönder. Egot darrar. Hjärtat värker. Och i den värken behöver du stöd. Därför att det sinne som en gång sökte framgång och njutning nu står naket framför sanningens spegel. Den kan inte överleva resan ensam. Du behöver människor, själar som lyssnar utan att döma, som hjälper dig att hålla de trasiga bitarna utan att försöka laga dem. Det här är inte slumpmässiga människor. De är en del av arkitekturen i er karmiska utveckling. Alla som du har älskat, sårat eller hållit kontakten med över tid spelar en roll i din utveckling. En del kommer att erbjuda helande. Andra kommer att erbjuda smärta. Men alla är nödvändiga. Alla är speglar. Ni är förbundna med dem på en frekvens som är djupare än ord, en energetisk resonans som inte kan tillverkas. När det är dags kommer du att träffa de rätta. De kommer inte att dyka upp i stunder av glädje utan ofta under de mörkaste nätterna, när motgångar försöker tysta din ande. De kommer att sitta med er i mörkret, inte för att dra ut er ur det, utan för att hjälpa er att inse att ljuset alltid fanns inuti. När denna djupa inre omvandling slår rot sker något djupgående. Du lever inte längre för resultat. Du agerar inte längre för att bevisa, vinna eller jämföra. Ni börjar tjäna, inte som en plikt utan som ett överflöd av varande. Du inser att allt är gudomligt och att gudomlighet är allt. Och i den insikten slutar du att göra motstånd. Du flyter som en flod, vägledd av en osynlig intelligens. Du ger upp dina personliga berättelser. Ni upplöses i den kosmiska ordningen. Du finner mening inte i prestation utan i närvaro. Och genom din närvaro hjälper du också andra att vakna upp, inte genom att predika utan genom att förkroppsliga frihet. En frihet som viskar att det är möjligt. Du kan bli hel. Du kan komma hem.