Som en britt som har ett utifrånperspektiv på nationen är min diagnos denna: Storbritannien är 100 år in i en accelererande nedgång när det gäller prestige och rikedom, och det klarar man inte genom att erkänna problemen utan genom att tvångsmässigt vända blicken inåt och skruva upp förtrycket och neuroticismen Som en tonåring vars föräldrar går igenom en skilsmässa och som utvecklar en ätstörning