Det finns en population av begåvade kreativa människor som är okända eftersom de förstår saker bortom förtroendetröskeln (varefter ju mer du vet desto mer inser du att du inte vet om det) så de enda som pratar och skriver om ett ämne är de högljudda, självsäkra, kommersiellt drivna individerna som bara vet hälften (eller mindre) om saken. Det är inte så att blixten-i-flaskan-kreatören inte vill tjäna pengar eller är för bohemisk, edgy eller dum för att komma på ett sätt att göra det, det är att de vet att det som deras talang är inriktad på, i sin helhet, är så storslaget och vackert att det känns omöjligt att försöka översätta något av det till mänskligt språk. Och att fördumma eller demokratisera det på något sätt känns hädiskt. Det är inte så att de tror att kapitalismen är dålig eller så, utan för att varje försök att sätta vad de förstår i en säljbar, offentlig, förnimbar form gör ont i deras själ och vet att det inte ens kommer att vara så jävla nära sanningen