Med risk för övergeneralisering tenderar väst att klä sig för tillhörighet, medan öst klär sig för klass. När jag precis hade klivit av planet förstod jag inte varför amerikaner skulle bära saker som en college-sportliga från 10 år sedan eller en dyr t-shirt från ett maraton. Färre verkade bry sig om den senaste lyxdroppen eller att äga samma outfit som en kändis bar. Då insåg jag: Öst och Väst klär sig av olika anledningar. I väst är kläder det kollektiva minnet. Det är stammens stolthet. Smycken är ofta det personliga minnet, det som formar identiteten. Men den där slitna skjortan? Det är en bit ungdom, en kulturell sak. I öst (stereotyper lite) är mode status. Hermes och Dior är kända namn. Som tonåring blev jag överkänslig mot varumärken, betingad av hur folk skulle se ner på dig. Det är en "färdighet" som jag helst inte skulle vilja ha, eftersom den skapar hierarki. Jag brukade drömma om att bygga ett kulturellt modehus – där varje plagg berättar en historia. Trotsig, diasporisk, alltid känslosam. Jag hoppas kunna väcka en version av det till liv med Perena Studio och forma kulturen för stablecoins, finans och Solana. Vårt nästa släpp kommer att vara i Tokyo.

P.S. livet är för kort för att ha på sig fula kläder.