Min berättelse om Ichiros uppskattning: Jag bodde i Seattle 2001, samma år som han vann MVP och Rookie of the Year. Jag letade efter ett jobb efter att ha tagit examen från college och fick en informativ intervju med en Mariners-chef på SafeCo Field. Det var i mitten av november och M's hade precis åkt ut i slutspelet några veckor tidigare. Vårträningen skulle inte börja förrän om 2+ månader. Men när jag kom fram och tittade ner på diamanten, en isande kall och regnig dag, blev jag chockad över att se Ichiro. Han sprang sprintar på ytterfältet. Hans tränare var den enda andra personen där. Min värd sa att sedan säsongen tog slut kom Ichiro fortfarande in de flesta dagar för att göra soloträning och göra sig redo för nästa säsong. "Det är därför han är MVP." Och det är därför han är med i Hall of Fame. Grattis, Ichiro!