DApp-butik | Web3-hubb för evenemang och spel

Vi är live med säsong två av Intrepid Ocean!

Den orädda oceanen har tagit mig genom tjugofyra länder och territorier under fyra år. Säsong ett handlade om isolering på distans – jag och min familj blev fast till sjöss när världen stängde ner. Säsong två handlar om vår återkomst, inte till en plats vi lämnat, utan till helt nya platser. Till ny energi. Serien fokuserar uteslutande på resan upp längs Amerikas östkust och tillbaka. Segla genom Virginias träsk, in i det dimmiga vattnet i Cape Cod och upp till Maines klippiga kustlinjer. Till ljusen i Boston, kaoset och storslagenheten i New York, sedan inåt landet längs Potomac, hela vägen till huvudstaden. Landet var fullt av oväsen. Havet förblev tyst. Och i den kontrasten snubblade vi över något som vi inte ens visste att vi letade efter. Intrepid Ocean Series Two ⛵️🇺🇸 - Tisdag 29:e 13:00 ET - @SuperRare

Intrepid Ocean-serien har filmats under fyra års segling med min familj på en 40-fots segelbåt genom tjugofyra länder och territorier.

Säsong ett handlade om isolering på distans – jag och min familj blev fast till havs när världen stängde ner.

Säsong två handlade om vår återkomst, inte till en plats vi lämnat, utan till helt nya platser. Till ny energi. Serien fokuserar uteslutande på resan upp längs Amerikas östkust och tillbaka. Segla genom träsken i Carolina och Virginia, in i det dimmiga vattnet vid Cape Cod och upp till Maines klippiga kustlinjer. Till ljusen i Boston, kaoset och storslagenheten i New York, sedan inåt landet längs Potomac, hela vägen till huvudstaden.

Ingen återvändo - Havet var lugnt, onaturligt lugnt. Ett rullande moln dök upp i fjärran – grått, skarpt och utan slut. Vi befann oss mellan Cape Cod och Maine, nästan i slutet av en resa som hade börjat för många månader sedan långt söderut i södra Karibien, på Aruba, strax utanför Venezuela. Jag rusade ut för att ta det här fotot innan jag skyndade mig att få ner seglen. När man väljer ett liv till sjöss måste man acceptera situationer som denna. När du väl är där ute finns det ingen återvändo. Allt ni kan göra är att förbereda er för det som komma skall.

Liberty - Vi seglade nerför East River från Long Island Sound, genom den virvlande strömmen i Hell Gate, under Brooklyn Bridge och runt Manhattans södra spets. Staden reste sig runt omkring oss i all sin storslagenhet – stål, glas, kaos. Den natten ankrade vi under Frihetsgudinnan. Himlen glödde av artificiellt ljus och staden pulserade bakom henne. Vi var den enda båten på ankarplatsen. Ensamma i tystnaden, med åtta miljoner människor i bakgrunden, kändes det som att vi hade hittat en paus mitt i allt – en liten bit stillhet på en plats som aldrig slutar röra sig.

Blackwater - Vi rör oss långsamt genom snittet, vattnet är mörkt och lent som olja när vi försöker undvika dolda hinder under ytan. Träd reser sig på båda sidor, kala, bleka stammar står tysta med rötterna djupt nedsjunkna i lera. Någonstans bakom oss ligger kusten, vinden, världen, men här är det bara vatten och träd, en plats som inte kräver mycket, bara att man passerar i lugn och ro. Bilden visar våra vänner när de glider fram på en av de svarta floderna i North Carolina, där vattnet rinner svart av tanniner som frigörs av ruttnande växtmaterial i träsken uppströms

Ghosts of the Potomac - Vi kom in långsamt, floden bred och stilla, med dimma som steg upp från stränderna och masten som skar genom tystnaden. Potomacfloden löpte djupt och mörkt under oss. Den iskalla luften bet sig fast i vår hud. På båda sidor var landet fullt av historia – gamla stridslinjer, gamla namn, saker som länge varit begravda men aldrig riktigt borta. Barnen letade efter förhistoriska hajtandsfossiler på stränderna. Vi passerade under broar och kraftledningar, förbi trasiga kajer och tysta träd på väg mot republikens huvudstad.

Race Rock - Race Rock Lighthouse byggdes 1878 och reser sig där kolliderande strömmar skyddar kanten av Long Island Sound, en sträcka som länge präglats av skeppsbrott och välförtjänta passager. År 1837 hade åtta fartyg redan gått förlorade på lika många år på Race Rock Reef, vilket underströk behovet av ett vägledande ljus. Vi passerade den en grå dag, ensamma på vattnet, stentornet väderbitet men ändå vakande efter alla dessa år.

Boston Gold - Boston har ett långt minne. I hamnen har man sett klipperfartyg och kalla krig, torskflottor och kolonisatörer. Den natten höll den oss också, precis vid stadens utkant, när det sista ljuset förvandlade allt till guld.

Cape Cod Bay - Vi gled genom Cape Cod-kanalen i gryningen och körde norrut mot Maine. Vattnet låg nästan orörligt, som en skiva av ljusblått glas. Efter vad som kändes som timmar började dimman äntligen bränna bort och solljuset träffade ytan och spreds i långa, ljusa band.

Northern Calm - En lugn stund när solen går ner, förankrad bakom Goslings i Casco Bay, Maine. Ljuset på vattnet var mjukt och svagt, och sjön hade blivit platt av det slappa tidvattnet. Den sortens stillhet som du inte hittar på land. Bara havet, det bleknande ljuset.

The Great Dismal Swamp - Vattnet var mörkt och platt. Träden slöt sig på båda sidor i samband med senhöstens brand. Vi rörde oss långsamt, motorn låg och stadig ifall vi skulle träffa nedsänkta stockar. Detta var det stora dystra träsket. En gång hade människor gömt sig här – rymlingar, krigare, de som ville försvinna. Moonshine tillverkades här. Det var tyst nu, men inte tomt. Man kunde känna det förflutna pressa sig in genom träden. Tre dagar genom träsket. Vi sa inte så mycket. Tittade bara på hur ljuset träffade vattnet och försökte hålla båten i mitten.

Sentinel - Att segla i Maine är lite som att segla i blindo. Dimman är tjock och du använder mest radar och gör sista minuten-svängar för att undvika de miljontals hummertinorna. Det första vi såg efter flera dagars segling var fyren på Ram Island Ledge. Den delade sig ur dimman som ett spöke – plötsligt, fast och precis där den behövde vara.

Lowcountry - Vi flög längs en smal tidvattenbäck i South Carolinas lågland, där träskgräset böjde sig för varje andetag av vind. I flera timmar såg vi ingen annan båt, bara den långa skuggan av masten som gled över träsket, ett rörligt märke på ett landskap som annars verkade nöjt med att förbli precis som det är.

Ljudlös - Vi driver genom en tystnad av ljusgrönt vatten och halvformad dimma i Cape Cod Bay, vårt vita segel är det enda solida i en värld som har blivit mjuk i kanterna. Det finns ingen strandlinje, ingen horisont; Bara en lugn yta där färg, djup och avstånd suddas ut till ett. Skrovet lämnar nästan inga kölvatten, och till och med vinden känns dämpad. Tystnaden är öronbedövande. Det verkar som om vi har glidit utanför själva tiden, en liten, ljus visshet som svävar inuti en ändlös tystnad

Tillgänglig för 0,69 på @SuperRare . Tillträdeserbjudanden på 0,5 för innehavare av innehavare av säsong 1 och Full Set Intrepid Ocean Edition