Intressant fenomen hur fysiskt avstånd har en så stark effekt på mänsklig moral. Om det finns ett barn som drunknar framför dig, skulle du känna dig moraliskt skyldig att hoppa i och rädda honom. Men om en kassörska ber dig att donera till en välgörenhetsorganisation som skulle rädda ett drunknande barn någonstans i Afrika, känner du då samma skyldighet att donera? Förmodligen inte. Man kan hävda att det beror på att du inte litar på välgörenhetsorganisationer, fine. Men tänk på ett annat fall: du hör om en tragisk olycka i din stad (du vet att det inte är en släkting) och det förändrar hela ditt humör för dagen, sedan ser du på internet att en liknande olycka hände på en annan kontinent, du skulle stanna i en sekund och sedan scrolla förbi. Många sådana fall där detta gäller – faktiskt nästan i de flesta fall. Även om det är ologiskt, verkar det väldigt verkligt att avstånd starkt formar vår moraliska intuition.