Låt mig berätta något som just hände mig. Jag fick det hjärtskärande beskedet att min kusin var skadad – den ende sonen i sin familj, efter att hans far hade gått bort. Han begav sig till platsen där amerikansk hjälp distribuerades, i hopp om att få med sig något att mätta sin svältande familj med. Varje gång han funderade på att åka dit bad hans mor honom att inte göra det – han var livrädd för att något skulle hända honom. Han är allt hon har kvar. Men hungern slet i deras kroppar och hotade att döda hela familjen. Så den här gången gick han därifrån utan att berätta det för henne. Han stod inte ut med att se sin familj svälta längre. När han kom fram väntade han i timmar i den stekande solen i hopp om att lastbilarna med hjälp skulle komma. Till slut kom de fram. Han skyndade sig till platsen där maten delades ut. Han började samla ihop lite mat i en påse, något som var tillräckligt litet för att bära långa sträckor. Och sedan – från ingenstans – öppnade flygplan eld mot folkmassan. En tung, direkt skur av kulor. Han blev skjuten – i ögat och i benet. Han kollapsade, blodet rann från hans sår, allt han hade samlat in till sin familj hade han lämnat kvar. En grupp människor körde honom till sjukhuset, där han fick akut vård. När hans tillstånd stabiliserades fick han åka hem igen. Hans mor såg honom och svimmade omedelbart av rädsla och chock. När hon vaknade höll hon honom i handen, snyftade okontrollerat och upprepade gång på gång: "Jag sa åt dig att inte gå... Vi behöver ingen mat... Varför gick du?" Hon sa det om och om igen, bruten av sorg. Och han svarade med tårar i ögonen: "Mamma... vi skulle dö av hunger om jag inte gick..." Sedan bröt han ihop fullständigt, grät av smärta och ångest och sade: "Åh Gud... det här var första gången jag gick ut för att rädda min familj... Varför hände det här mig?" Nu ligger han på sängen – ledsen, arg, oförmögen att röra sig. Han behöver någon som ger honom mat. Någon som behandlar honom. Han gick ut för att rädda sin familj från hungern, Nu är det han som väntar på att bli räddad. Föreställ dig smärtan. Hjälplösheten. Våndan han genomlever. Vi torteras på de mest avskyvärda, omänskliga sätt – det ena efter det andra. Fan ta den här världen... En värld som har blivit så grym att den inte går att beskriva. 💔