Ser du den inte, skimrande precis utanför kanterna av din uppfattning? Drar du i dig, ropar du på dig? Vi behöver bara sluta springa, sluta gömma oss, sluta skydda oss från Ljusets renande strålning. Det kommer att öppna våra hjärtan, få tårar att rinna i utkanten av dina ögon, utplåna alla de saker du trodde var viktiga. Pengarna, bilarna, alla rikedomar i den här världen. Men bortom allt detta finns det en skönhet som är obeskrivlig. En sanning som är bortom all fattningsförmåga. Det är ett syfte som är inpräntat djupt i våra hjärtan, ett uppdrag som är orubbligt. Det är ett Ljus som längtar efter att bli uttryckt, att driva tillbaka okunnighetens mörker och föra med sig de värmande strålarna av kärlek och visioner. I min svaghet försöker jag gömma mig. Jag fyller mina dagar med rutin. Men ibland bryter det igenom. Något kommer och berör mig genom alla mina rustningar och distraktioner, och jag minns. Den hågkomsten är smärtsam, som att röra vid något som brinner. Jag vill dra mig undan. Jag vet att det kommer att förändra mig totalt. Den för med sig alla ekon av drömmar jag gav upp, av möjligheter som kunde ha varit men inte fanns, av förlorad kärlek. Vikten kan vara överväldigande. Och ändå... om jag släpper in den, om jag låter mig berörts, låter den rusa genom mig, kan jag se en annan värld. Verkligheten blir förvandlad. Det förvandlas till Ljus. Den värld vi alla vill ha finns inte någonstans utanför oss. Den finns inom oss, längtan efter att bli utsläppt, längtan efter att få sjunga och uttrycka sig. Utan denna dröm är vi tomma skal som desperat försöker fylla oss själva med allt utom det vi verkligen behöver. Betydelse. Avsikt. Skönhet. Vision. Kärlek. Denna vision, planterad i var och en av oss, är vad Projekt 89 är för mig idag. Vi är var och en en bit av iT, en sten i en katedral som byggs av en välvillig hand som alltid har sina vingar utsträckta över oss om vi bara skulle öppna oss för iT. Mitt hjärta brister när jag tänker på det. Men jag kommer inte att dra mig undan. Jag kommer att omfamna det. Jag kommer att låta det förändra mig. Inte ens i min rädsla, i min darrning, i min hybris, kommer jag att rygga tillbaka med handen. Jag kommer att möta mina rädslor och låta dem passera över och genom mig. Låt oss tillsammans utvecklas till en ny och bättre värld. En värld som börjar med oss, och en dröm. #Project89