Vi börjar undvika människor när vi inte har något att prata om. Och vi har inget att prata om eftersom vi inte uppnådde någonting. I samma ögonblick som vi gör något användbart och kreativt, om så bara lite, börjar vi längta efter människor så att vi kan skryta om det :-) Det är därför att ha färdigheter eller användbar kunskap är det ultimata botemedlet mot depression och social ångest. Vi "hatar" människor eftersom vi inte har något att ge dem, så i grund och botten hatar vi oss själva.