Det är tröttsamt att debattera etiketter, så jag konstaterar: Kinas ekonomiska utveckling har varit inkluderande. Nästan alla har gynnats enormt. Men det är uppenbart att kapitalisterna (de människor som äger kapitalet och för det mesta får behålla avkastningen) fortfarande är de främsta ekonomiska förmånstagarna

Nu har det privata ägandet av näringslivet ökat, men är fortfarande mindre än det offentliga. Men kanske ~70% av Kinas BNP genereras utanför den statliga sektorn. Det privata näringslivet växer bara snabbare.

På samma sätt är sysselsättningen överväldigande i den privata sektorn.

Det är oundvikligt att man säger att detta underskattar det offentliga ägandet/kontrollen, eftersom det finns lokala myndigheter med samriskföretag, med aktier i privata företag, statligt utsedda styrelseledamöter i bolagsstyrelser osv. osv. etc. etc.

Ja, i slutändan kontrollerar KKP allting. Men faktum kvarstår: de som gynnas mest av den kinesiska utvecklingen är fortfarande de privata ägarna.

Räknat per capita har Kina ungefär lika många miljardärer som Chile, Brasilien eller Mexiko. Även om de kinesiska miljardärerna är underordnade kommunistpartiet. Det är en märklig sorts socialism att ha världens näst största samling av miljardärer.

Etiketter är tröttsamma, men om man absolut nödvändigtvis måste tvingas att med hot om döden välja en etikett, så är förmodligen Branko Milanovics "politiska kapitalism" (i motsats till den "liberala kapitalismen") så god som någon annan.